Häromdagen började med att jag med svärmor och två barn i bilen körde ordentligt fast lervägen på väg från stugan där vi bor... ju mer jag skyfflade för att få loss hjulen, desto djupare sjönk bilen. 
(null)

Vi fick tag på bonden som i närheten bor. Han är den typen av människa som ger en nytt hopp om världen varje gång man ses, -så glad, positiv omtänksam och hjälpsam. Jag värms av dessa människor som utan yttre anledning vill väl för andra. 
Det tog sin tid bara det att hitta vart bogseringskroken hade sitt gömställe i bilen. Jag trampade runt bilen i skor som sögs fast i gyttjan och som för länge sedan börjat släppa in lervatten till yllestrumporna medans jag letade, kollade instruktionsboken och höll ordning på barnen... Storasystern Ruth skickade jag till slut på en liten promenad med svärmor så var hon utom räckhåll för gyttjebad för en stund. Till slut med bondens hjälp hittades krok och vi kunde dras upp. Puh! Bara en och en halv timme sena till förskolan blev vi...

Detta kan man ju tycka räcker med elände på en dag men några timmar senare började jag frysa väldigt och hade snart magsjuka med feber. Är nu i eftersvallningarna av denna... blir ingen mathelg denna valborg för min familj.

Det här var inte min vecka, men jag försöker se det positiva, -när det är hemskt så påminns man att uppskatta tid som är bra.  Än kan helgen ljusna! ☀️



bil, bogsering, intebaraendanspårosor, körafast, lervälling, vårenpålandet,

Kommentera

Publiceras ej