Jag tillhör dem som älskar godis men egentligen tycker gelatin är en rätt äcklig grej... därför blev jag så glad när det stod gelatinfri och naturliga smaksättare på min godispåse härom dagen 👍


Är det jag som missat en förändring eller har tuttifrutti alltid haft så trevlig ingredienslista?!


Lite hycklare känner jag mig som när jag ogillar gelatin men så ofta äter det. Min parad-dessert är pannacotta och lösgodis är en favvis... men hu vad jag egentligen varken vill använda- eller äta gelatin... jag är tvådelad och kluven... skäms lite. 


(null)


godis,
Helgen som var blev en riktig rabarberfest! 
(null)

Med vänner över vars rabarberplantor nu är skördeklara blev det deras goda paj till dessert. Några stjälkar blev över som jag på söndagen kunde koka rabarbercurd på, supermumsigt!  Nu när Storm-Ruth är snart två år har jag förstått att kusten är klar för rabarbermums, när barnen är yngre skall ju rabarber gärna undvikas kosten.
Vi fick även en rabarberrot/knöl som vi kunde plantera i en stor kruka. Någon mer som haft rabarber i kruka? Hur har det gått? 

(null)
I fina burkar är rabarbercurd en härlig present till någon man tycker om 💚


Rabarbercurd
350-400g rabarber
2 dl strösocker
3 äggulor
1/2 msk maizena majsstärkelse
1 msk pressad citron
50 g smör, rumsvarmt

Skalet av 1/2 citron

Skala och skär rabarbern till små bitar. Koka upp den med sockret. Låt det koka i 10 minuter eller tills rabarbern ordentligt mjuknat. Mixa rabarbern till en slät puré med en stavmixer. Låt den svalna lite.  Vispa äggulorna lätt. Rör ut maizena i citronsaften. Blanda  sedan ner äggulor, smör och rivet citronskal och maizenablandningen i rabarberpurén. Rör blandningen slät och värm sedan tills den börjar tjockna. Rör hela tiden, den får inte koka. Ta av den från plattan när den tjocknat. Låt den svalna och häll upp på rena burkar. Förvaras i kylskåp.


(null)
Lördagens rabarberpaj, supersmarrigt!



(null)
Rabarbercurden var himlans god på pannkakan!














rabarber,
Många dagar har jag optimistiska förhoppningar om att kunna göra något på kvällen... typ saker som att se ett tv-program med sambon eller att sitta ute en stund när barnen somnat och lyssna på naturen... 

Jag börjar inse att allt sådant är att glömma. 

Jag älskar livet med två små barn men herre jisses vad det tar kraft. Vid 20.00 är jag så trött att jag ser i kors och då har den äldste just somnat. 

Ibland har vi köpt en ostbricka att njuta på tu man hand till kvällen, den blir numera aldrig uppäten om ens framtagen... 
Hur mycket jag än älskar småbarnslivet kan jag sakna kvällarna med sambon och längta tills dess att vi hinner umgås lite han och jag. När man får möjlighet att njuta av en middagsmåltid (inte behöva hetsäta i skift) och kanske till och med slå sig ner tillsammans framför en film. Vad kan det vara tills dess, 2 år? 

Ser till att njuta ännu mer av dagtid i nuet. Idag har jag haft en strålande hjälpreda vid bevattning av blommor ❤️ På seneftermidddagen väntas grillning! 🔥

(null)