Många dagar har jag optimistiska förhoppningar om att kunna göra något på kvällen... typ saker som att se ett tv-program med sambon eller att sitta ute en stund när barnen somnat och lyssna på naturen... 

Jag börjar inse att allt sådant är att glömma. 

Jag älskar livet med två små barn men herre jisses vad det tar kraft. Vid 20.00 är jag så trött att jag ser i kors och då har den äldste just somnat. 

Ibland har vi köpt en ostbricka att njuta på tu man hand till kvällen, den blir numera aldrig uppäten om ens framtagen... 
Hur mycket jag än älskar småbarnslivet kan jag sakna kvällarna med sambon och längta tills dess att vi hinner umgås lite han och jag. När man får möjlighet att njuta av en middagsmåltid (inte behöva hetsäta i skift) och kanske till och med slå sig ner tillsammans framför en film. Vad kan det vara tills dess, 2 år? 

Ser till att njuta ännu mer av dagtid i nuet. Idag har jag haft en strålande hjälpreda vid bevattning av blommor ❤️ På seneftermidddagen väntas grillning! 🔥

(null)



Kommentera

Publiceras ej